De sju dödssynderna

De sju dödssynderna eller huvudsynderna är ett begrepp inom romersk-katolsk kristendom och ansågs vara de svåra synder som begås frivilligt och i full vetskap om deras innebörd. De hade sitt ursprung inom klosterrörelsen i den tidiga kristna kyrkan runt 400-talet. I den tillslutna värld där munkar, nunnor och eremiter levde var det de här sju synderna som oftast fick dem att plågas av frestelser. År 600 formulerade påven Gregorius den store listan över de sju synderna, sådan vi känner till den i dag.
Dessa synder anses ibland ha positiva spegelegenskaper i något som kallas De sju dygderna. Dödssynderna blev ett så välbekant begrepp under medeltiden att var och en av dem associerades till ett vanligt förekommande husdjur så att folket lättare skulle kunna komma ihåg dem i sina vardagliga sysslor. Dessutom har varje synd kommit att förknippas med en färg.