Natten mellan den nionde och tionde oktober 2004 träffade jag Henrik på en efterfest…
Vi båda drogs mot den enda fåtöljen i rummet men den var upptagen av en katt. Efter en stund övergav katten fåtöljen och Henrik vann slaget om fåtöljen. Natten var på väg att övergå till morgon när Henrik frågade om han fick kyssa mig. Hur kan man säga nej till en sådan fråga… Så började vårt liv tillsammans.

Att Henrik drogs till katten har jag lärt mig var ingen tillfällighet, så fort det finns ett djur i närheten är Henrik där. Var vi än har varit i världen så har han hittat djur att titta på och han fotograferar dem gärna. Intresset för djur är stort och när vi byter boende någon gång i framtiden så vet jag att ett eget djur (katt eller hund) står högt på önskelistan.

Tyvärr räcker oftast inte tiden riktigt till ett av hans andra stora intressen som även det har med djur att göra. Nämligen att fiska. Men när han får tid och drar på sig fiskekläder och hittar det där stället där han bara måste fiska så lyser ögonen på honom.

Eftersom ett annat av Henriks stora intressen är mat är han en mycket tacksam sambo till någon som älskar att laga mat. Han äter glatt allt jag ställer fram på bordet även fast jag experimenterat fritt. Det finns inget han inte smakar på. Jag har till och med fått honom att äta pölsa med tunnbröd och rödbetor. Det är inte bara jag som får laga maten här hemma, Henrik står gärna själv vid spisen och rör om och kryddar. Även fast han inte lika gärna gör förarbetet med att hacka och skära maten.

Datorn var en av de första sakerna som han hämtade hit från sin förra lägenhet och då förstod jag att han gillar nog mig. Den datorn som jag hade var inte tillräckligt bra för honom och han insåg väl att han inte fick möjlighet att utnyttja den hela tiden eftersom även jag ville sitta där.

Vi hade inte känt varandra mer än en vecka när jag tog med mig honom på barnkalas hos en av mina kompisar. Han följde snällt med och passade direkt in och hittade saker att prata med mina vänner om. Men även det har jag lärt mig var ingen tillfällighet, han är otroligt social och pratar glatt med alla han möter.

Att jag träffade Helena har jag min gamla kollega Zache att tacka för. Det var nämligen på en efterfest mitt i natten hemma hos honom vi träffades första gången, Helena och jag.

Efter ett ganska nyligen avslutat förhållande hade jag lovat mig själv att jag inte skulle ge mig in i något nytt förhålllande på ett bra tag, men jag insåg nästan på en gång då jag träffat Helena, att jag skulle vara tvungen att bryta det löftet. Jag trivdes fantastiskt bra i hennes sällskap redan från första stund, och hon verkade trivas rätt bra med mig också, så i princip kan man nog säga att redan inom ett par veckor stod det mer eller mindre klart att vi skulle flytta ihop.

Att leva med Helena innebär mycket värme, humor, glädje, aktivitet, romantik och spänning, men framför allt trygghet och kärlek. Det innebär förstås också fantastiskt god mat, Helena är ju faktiskt utbildad och väldigt erfaren inom matlagningens ädla konst!
Det sägs ju att vägen till mannens hjärta går via magen, men maten är på intet sätt någon avgörande faktor vad gäller mina känslor för Helena. Dock är det väl inte konstigt att en del av maten hittar till hjärtat på vägen till magen, då den är lagad med så mycket kärlek!

Helena är en optimist. Inte en sådan som svävar iväg med orimliga mål och ouppnåeliga drömmar, utan en sådan som engagerar sig positivt i det hon sysslar med, och hon gör det på ett sätt som inte lämnar någon oberörd. Hon utstrålar en positiv energi och sprider glädje och engagemang omkring sig. Att flera av Helenas kollegor tyr sig till henne tycker hon själv är konstigt, men är för oss som känner henne inte det minsta märkligt. Hon inger förtroende och trygghet, hon tror gott om alla och hon ställer alltid upp för en vän. Dessutom är det omöjligt att inte smittas av hennes bländande leende, ett leende som för övrigt syns på många av de fotografier hon är med på.

Helena har en varm och generös personlighet och stora sociala förmågor, det märks inte minst på antalet vänner och bekanta hon har över Sverige och hela världen! Hennes vänner har också blivit mina vänner och vice versa, något som passar oss båda utmärkt då vi trivs bra bland människor.

Helenas avväpnande charm, hennes smittande optimism och engagemang, hennes värme, trygghet, kärlek och humor är något jag inte vill vara utan en enda dag, så hur skulle jag kunna låta bli att älska henne i nöd och lust??